Kan inte sova så jag startade en blogg...varför det vid midnatt en vanlig måndag kan man ju undra. Det ska jag förklara nu.

Jag har så enormt mycket inom mig.
Saker jag sväljer undan varje dag, ibland mer än en gång under en dag.
Känslor och tankar som jag inte vet om de är okej att ha.
Nu låter det som att jag bär på mycket skit och kanske bara skit men så är det såklart inte. Jag har mycket gott i mitt liv kanske till och med mer än vad jag förstår själv. Jag har alltid varit lite, ja vad ska man säg...själv kritisk? Kan det va rätt ord?? Aja, det kommer väl att falla på sin plats.
Jag har inte många gånger i mitt liv klappat mig själv på axeln, sagt något bra om mig själv och ännu mindre låtit andras känslor eller tankar om mig påverkat mig positivt. Ärligt talat har jag väl aldrig direkt bett andra säga vad de tycker och känner för mig utav rädsla för svaret. Det har helt enkelt bara varit lättare att utgå från att de flesta i min närhet och omgivning som jag på ett eller annat sätt kommit i kontakt med vid ett flertal tillfällen helt enkelt inte tycker speciellt mycket alls eller enbart negativa saker om mig.
Hur kan detta komma sig då?? Ja det är lite det bloggen kommer vara till för....att helt enkelt ta reda på och gå djupare in i mig själv, hitta minnen eller känslor av ett minne och försöka bryt ner det i små pusselbitar för att sen sätta ihop det och se om det kan komma att bli en vacker bild i slutet.
Ni som vill får jätte gärna följa med i mitt pusslande, jag kan inte lova en trygg och säker väg så ni gör det på egen risk men som sagt ni är välkomna att dela vägen med mig.

Ni får dock ha tålamod för det kommer krävas många tankar och det kommer säkert inte alltid bli så täta skurar med inlägg. Vissa kan va långa och oändliga medan andra blir korta och meningslösa.

Jag tackar för denna stund av ventilation, den kanske inte gav er så mycket men mig kommer den förhoppningsvis ge en god natts sömn!

Over and out.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag känner mig så konstig, jag tror inte jag mår riktigt bra. Allt är då iallafall inte på topp. Jag kämpar emot obehaget varje dag men jag känner att det inte är mycket att hålla fast i längre. Mitt kämpande är inte heller för min skull utan för de ...

När dagen känns sådär extra tung ni vet, när varje steg du tar känns som om du försöker dra med dig ett berg bak efter dig. När varje tanke som passerar i ditt huvud blir suddiga och svåra att greppa. När hjärtats slag känns så tydligt i kroppen at...

Som barn var jag lycklig, vad jag minns. Men det finns minnen som inte är lyckliga, de är små korta frekvenser och sen är allt bra igen. Men det är de frekvenserna, de minnena och de känslorna just då som ploppar upp mest, som är tydligast som jag se...

Jaha, hur ska man börja? Vad ska jag berätta om och hur ska jag berätta om det? Jag kan väl börja med  att förklara min signatur Kråkan Missförstådd och bloggtitlen trasiga vingar. Ni  vet hur det sägs att varje familj har ett svart får? En som...