Jag känner mig så konstig, jag tror inte jag mår riktigt bra. Allt är då iallafall inte på topp. Jag kämpar emot obehaget varje dag men jag känner att det inte är mycket att hålla fast i längre. Mitt kämpande är inte heller för min skull utan för de jag älskar. Jag måste ju vara stark för deras skull, jag får inte falla ihop!! Men jag är så trött, och tröttheten kommer vinna...jag tappar snart taget...
Vem tar hand om dem då??