När dagen känns sådär extra tung ni vet, när varje steg du tar känns som om du försöker dra med dig ett berg bak efter dig.
När varje tanke som passerar i ditt huvud blir suddiga och svåra att greppa.
När hjärtats slag känns så tydligt i kroppen att det blir en plåga att vara still och när varje ljud och beröring känns som att du bara vill skrika högt.
När varje känsla måste tryckas ner och du desperat försöker få på locket igen på rymlingarna för att du inte ska falla ihop i en stor hög av tårar och andnöd.
Det är dessa dagar jag räddas av de jag älskar mest. De som väntar troget på mig, som vet att jag alltid kommer hem, som vet att jag alltid kommer finnas där även om jag haft en jävla skit dag. De som älskar mig villkorslöst och ser upp till mig med tindrande ögon och säger "Jag älskar dig"