Jag känner mig så konstig, jag tror inte jag mår riktigt bra. Allt är då iallafall inte på topp. Jag kämpar emot obehaget varje dag men jag känner att det inte är mycket att hålla fast i längre. Mitt kämpande är inte heller för min skull utan för de jag älskar. Jag måste ju vara stark för deras skull, jag får inte falla ihop!! Men jag är så trött, och tröttheten kommer vinna...jag tappar snart taget...
Vem tar hand om dem då??

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När dagen känns sådär extra tung ni vet, när varje steg du tar känns som om du försöker dra med dig ett berg bak efter dig. När varje tanke som passerar i ditt huvud blir suddiga och svåra att greppa. När hjärtats slag känns så tydligt i kroppen at...

Som barn var jag lycklig, vad jag minns. Men det finns minnen som inte är lyckliga, de är små korta frekvenser och sen är allt bra igen. Men det är de frekvenserna, de minnena och de känslorna just då som ploppar upp mest, som är tydligast som jag se...

Jaha, hur ska man börja? Vad ska jag berätta om och hur ska jag berätta om det? Jag kan väl börja med  att förklara min signatur Kråkan Missförstådd och bloggtitlen trasiga vingar. Ni  vet hur det sägs att varje familj har ett svart får? En som...

Kan inte sova så jag startade en blogg...varför det vid midnatt en vanlig måndag kan man ju undra. Det ska jag förklara nu. Jag har så enormt mycket inom mig. Saker jag sväljer undan varje dag, ibland mer än en gång under en dag. Känslor och tan...